✔ Hur förhåller sig psykologiskt kapital till psykologisk flexibilitet?
✔ Hur hänger PsyCap ihop med Acceptance and Commitment Training?
✔ Kan ACT användas som ett verktyg för att stärka det psykologiska kapitalet?
Det utforskar vi här!
Hur vi hanterar livets utmaningar och förhåller oss till våra mål påverkar inte bara vårt välmående, utan även vår prestation och långsiktiga utveckling. Inom positiv psykologi talar man om psykologiskt kapital (PsyCap), ett begrepp som omfattar fyra mentala resurser: hopp, egenförmåga, resiliens och optimism (Luthans et al., 2007). Dessa resurser hjälper oss att navigera i livet och behålla motivation även vid motgångar.
Samtidigt har forskning visat att psykologisk flexibilitet, som utvecklas genom Acceptance and Commitment Training/Therapy (ACT), spelar en avgörande roll i hur vi hanterar stress och svårigheter (Kashdan & Rottenberg, 2010). Här argumenterar jag för att ACT är ett kraftfullt verktyg för att utveckla alla fyra PsyCap-komponenterna: hopp, resiliens, optimism och egenförmåga.
Hopp, enligt PsyCap, handlar om att kunna sätta upp meningsfulla mål, hitta olika vägar att nå dem och behålla motivation även vid hinder (Snyder, 2002). Många fastnar dock i självtvivel eller negativa tankar som blockerar deras framsteg. ACT kan stärka hopp genom:
•Värderad riktning: ACT hjälper individer att identifiera sina kärnvärden – vad som verkligen betyder något i livet. Genom att ha en tydlig riktning blir det lättare att sätta upp långsiktiga mål och känna att ens handlingar har en mening. När vi vet vad vi vill och varför blir det lättare att hålla motivationen uppe.
•Defusion från hinder: Vi tenderar att fastna i självkritiska tankar som "Jag är inte tillräckligt bra" eller "Det är ingen idé att försöka". ACT lär ut tekniker för att skapa distans till dessa tankar, vilket minskar deras inflytande på vårt beteende (Hayes et al., 1999).
•Engagemang i handling (Committed Action): Istället för att bara hoppas att saker löser sig, uppmuntrar ACT till konsekventa handlingar i linje med våra värderingar, även när det känns svårt.
När vi stärker vårt hopp genom ACT utvecklar vi en mer handlingskraftig och uthållig tro på framtiden, vilket hjälper oss att navigera genom livets utmaningar med större trygghet och motivation.
Resiliens inom PsyCap handlar om förmågan att återhämta sig från motgångar och anpassa sig till förändringar utan att ge upp (Luthans et al., 2006). Det innebär att kunna hantera svårigheter på ett konstruktivt sätt och behålla sitt fokus framåt trots utmaningar. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) är en kraftfull metod för att utveckla resiliens genom att hjälpa individer att förhålla sig till känslor och tankar utan att låta dem styra ens beteende.
Stefan Söderfjäll beskriver resiliens som förmågan att se och hitta nya dörrar när gamla stängs. Han använder metaforen av livets korridorer – de mellanrum vi ibland fastnar i när en dörr stängs men vi ännu inte funnit nästa. Ju mer vi fokuserar på den stängda dörren, desto längre blir korridoren. ACT hjälper oss att förkorta den resan genom att stärka vår psykologiska flexibilitet:
•Acceptans av motgångar: ACT lär oss att lidande och svårigheter är en naturlig del av livet, men att vi kan välja hur vi förhåller oss till dem. Istället för att se svårigheter som ett misslyckande, uppmuntrar ACT ett mer nyanserat perspektiv där vi ser motgångar som en del av lärande och utveckling.
•Ökad distans till negativa känslor: Istället för att kämpa emot svåra känslor, lär ACT oss att observera dem utan att låta dem styra våra handlingar. Genom att acceptera obehagliga känslor istället för att kämpa emot dem kan vi lägga mer energi på att agera i linje med våra värderingar (Bond et al., 2013).
•Mindfulness och närvaro: Resiliens handlar inte bara om att "stå ut" – det handlar också om att vara närvarande här och nu. Genom att träna på att vara i nuet kan vi minska fokus på det som varit och istället lägga energi på att gå vidare. ACT:s mindfulnesskomponent hjälper individer att hantera stress mer effektivt och att undvika att fastna i ältande eller oro över framtiden.
Genom att utveckla psykologisk flexibilitet kan individer bli mer motståndskraftiga och bättre rustade att hantera livets utmaningar. ACT ger oss verktygen att acceptera motgångar, förhålla oss till våra tankar och känslor på ett mer hjälpsamt sätt samt att fortsätta agera mot det som är viktigt för oss, även när livet är svårt
Optimism handlar om att ha en positiv tro på framtiden och en övertygelse om att vi kan påverka våra liv genom våra handlingar. ACT stärker denna förmåga genom att hjälpa oss att förhålla oss till negativa framtidstankar, acceptera osäkerhet och fokusera på det vi faktiskt kan påverka.
•Distans till negativa framtidstankar: ACT lär oss att vi inte behöver tro på varje tanke vi har. Genom att skapa distans till oroande tankar ("Det kommer aldrig att fungera") kan vi undvika att fastna i hopplöshet och istället agera i riktning mot det som är viktigt.
•Acceptans av osäkerhet: ACT främjar en mer realistisk optimism genom att acceptera att vi inte alltid vet hur saker kommer att gå – men vi kan ändå välja att ta steg framåt. Denna acceptans minskar rädslan för misslyckanden och uppmuntrar till fortsatt engagemang.
•Fokus på värderad handling: Istället för att enbart förlita sig på positiva förväntningar, lär ACT ut att vi kan skapa en meningsfull framtid genom handling, oavsett hur vi känner oss i stunden. Optimism inom PsyCap handlar inte bara om att ha en positiv syn, utan också om att tro på att vi kan påverka framtiden genom våra val.
Genom att använda ACT kan vi alltså utveckla en mer handlingskraftig optimism, där vi ser möjligheter snarare än hinder – utan att förneka att livet innehåller utmaningar.
Egenförmåga (self-efficacy) handlar om tron på vår egen kapacitet att hantera utmaningar och nå våra mål (Bandura, 1997). Denna tro påverkar vårt beteende, vår motivation och hur vi hanterar motgångar. När vi saknar egenförmåga tenderar vi att undvika svåra situationer eller ge upp vid motgångar. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) hjälper till att stärka egenförmågan genom att förändra vårt förhållningssätt till våra tankar och känslor, och genom att uppmuntra handling trots osäkerhet.
•Bygga erfarenhet av att lyckas: Genom små, hanterbara steg kan vi skapa positiva erfarenheter av att klara av utmaningar. Ju fler framgångsrika erfarenheter vi har, desto mer tillit får vi till vår egen förmåga.
•Defusion från självtvivel: Tankar som "Jag klarar inte det här" eller "Jag är inte tillräckligt bra" kan bli mindre styrande genom ACT:s tekniker för kognitiv defusion. När vi ser våra tankar som just tankar, snarare än sanningar, kan vi agera utifrån våra värderingar istället för våra rädslor.
•Exponering för obehag: Genom att acceptera obehag och ändå fortsätta agera stärker vi vår egenförmåga över tid. ACT betonar att vi inte behöver eliminera obehag för att lyckas – snarare kan vi öva på att vara med det och ändå göra det som är viktigt.
•Självmedkänsla istället för självkritik: ACT uppmuntrar oss att möta oss själva med medkänsla, vilket minskar rädslan för att misslyckas och stärker vår tilltro till att vi kan hantera svårigheter.
När vi stärker vår egenförmåga genom ACT utvecklar vi en mer flexibel och robust tillit till vår egen kapacitet, vilket gör att vi kan ta oss an utmaningar med större uthållighet och mindre självtvivel.
ACT är ett kraftfullt verktyg för att stärka alla fyra komponenterna i PsyCap – hopp, resiliens, egenförmåga och optimism. Genom att integrera ACT i ledarskap, personlig utveckling och stresshantering kan vi skapa både ett hållbart välmående och långsiktig framgång. ACT hjälper oss att hantera svårigheter, hålla fast vid våra värderingar och fortsätta framåt även när livet utmanar oss.
Vill du lära dig mer om hur ACT kan hjälpa dig att bygga psykologiskt kapital och skapa en mer hållbar utveckling i arbetslivet och privatlivet? Läs mer om våra ACT-kurser och hur de kan stötta dig i din personliga och professionella utveckling.
Vill du läsa mer om våra onlinekurser? Klicka här.
Bandura, A. (1997). Self-efficacy: The exercise of control. W. H. Freeman.
Bond, F. W., Hayes, S. C., & Barnes-Holmes, D. (2006). Psychological flexibility, ACT, and organizational behavior. Journal of Organizational Behavior Management, 26(1–2), 25–54.
Hayes, S. C., Strosahl, K. D., & Wilson, K. G. (1999). Acceptance and commitment therapy: An experiential approach to behavior change. Guilford Press.
Kashdan, T. B., & Rottenberg, J. (2010). Psychological flexibility as a fundamental aspect of health. Clinical Psychology Review, 30(7), 865-878.
Luthans, F., Avolio, B. J., Avey, J. B., & Norman, S. M. (2007). Positive psychological capital: Measurement and relationship with performance and satisfaction. Personnel Psychology, 60(3), 541-572.
Luthans, F., Vogelgesang, G. R., & Lester, P. B. (2006). Developing the psychological capital of resiliency. Human Resource Development Review, 5(1), 25-44.
Snyder, C. R. (2002). Hope theory: Rainbows in the mind. Psychological Inquiry, 13(4), 249-275.
Söderfjäll, S. (2021). En liten bok om mental styrka. Ett hum förlag AB.